Vi farliga journalister

I Danmark står fyra personer just nu inför rätta för att ha planerat terrorbrott mot Jyllands-Posten och Politiken. Deras mål var att döda så många som möjligt. Orsak: Jyllands-Posten publicerade den 30 september 2005 karikatyrer av Muhammed.

Det är alltså sju år sen, men trots det finns det människor som är beredda att döda för publiceringen. Den danska pressfriheten har överlevt, men hatet frodas.

I en annan rättssal, i Norge, står terroristen och massmördaren Anders Behring Breivik inför rätta åtalad för att ha mördat 77 personer, skadat ännu fler och sprängt flera byggnader i centrala Oslo. Orsak: Han ville stoppa mångkulturen.  

Det finns mycket gemensamt mellan dessa män. Förutom sin våldsbenägenhet och extrema åsikter, finns hatet mot journalister.
Oavsett vilken sorts extremist – fria medier är uppenbarligen farliga.
Och så är det ju. När bara en sanning får finnas så passar inte oberoende journalister in.

Det kan också vara förklaringen till att det flödar av journalisthat på nätet. Det är ofta kombinerat med invandrarhat.

Hatarnas ständigt upprepade påstående är att journalister förtiger sanningen om invandrare. Men det är precis tvärtom.

Det är personerna som hänger på Avpixlat och liknande invandrafientliga sajter som inte är intresserade av sanningen. De vill bara göda sin egen verklighetsuppfattning.

De verkliga hatarna är inte så många, men de hörs väldigt mycket och kan vara mycket obehagliga att ha att göra med.  Varje journalist tvingas i dag utarbeta en strategi för att hantera dem.

Men, Lena Sundström varnar i vår granskning av fenomenet (sidan 8-15) för att köpa näthatarnas bild av samhället. För det är lätt hänt.

Ett påstående som upprepas gång på gång kan ju till slut uppfattas som en sanning. Men vi vet ju hur det är, egentligen: det finns ingen konspiration, vi döljer inte sanningen.

Det värsta är att hatarnas retorik redan har skördat flera offer, i Oslo, i Toulouse. En av ungdomarna som överlevde Utøya berättade i Godmorgon, världen! i söndags att han tagit som sin mission att inte låta hatarna stå oemotsagda.

Att då och då gå in och bemöta och korrigera påståenden är en bra idé. Även om den man debatterar med knappast kommer att ändra sig, så kanske man kan bryta det hyllningsmönster som i dag är rådande på hatsajterna.