Debatt:

Lars Dareberg under juryeringen av Årets bilde. Foto: Martin Slottemo Lyngstad / Pressefotografenes klubb (PK)
Lars Dareberg under juryeringen av Årets bilde. Foto: Martin Slottemo Lyngstad / Pressefotografenes klubb (PK)

Årets bilde-debatten:
Avviser lite journalistisk kompetanse i årets jury

«Årets stillbildejury har til sammen 80 års erfaring fra journalistikk og nyhetsfoto».

Publisert   Sist oppdatert

Lars Dareberg er svensk fotojournalist, og satt i juryen i Årets bilde i Norge for 2018. Dette innlegget på svensk ble først publisert på Lars Darebergs blogg, der han skriver om fotojournalistikk.

Tävlingen Årets Bild är en känslig del av yrket, så har det alltid varit. Jag har varit besviken så många gånger när den där listan har kommit. Än värre har det varit när juryn har bestämt sig för att stryka klasser för att den enligt deras smak är för dålig, det har varit ännu värre och det har också gett så dålig eftersmak i munnen för yrkeskåren och den publicitet som kommit efteråt.

Det ljus som pressfotografiet har fått har handlat om hur dålig den är, det är såklart tråkigt. Enligt mig är juryns uppgift i Norge och Sverige att ta fram en 1:a, en 2:a och en trea i varje klass.

I Danmark en vinnare och 2 nomineringar. Vissa fotografer är besvikna att de inte kommit upp på listan och det ingår i själva tävlandet. Ofta följer en diskussion om det hela. Oftast innan de vinnande bilderna är presenterade vilket gör det lite mer komplicerat såklart.

Förra året hade jag möjligheten att sitta i den danska Årets Bild - juryn vilken var en fin ära. Nu i år hade jag äran att sitta i den norska och det är lärorikt, jobbigt men allra, allra mest himla roligt.

Nu i den norska juryn var vi fyra personer i stillbildsjuryn. Line Ørnes Søndergaard och Eirik Brekke från Norge och Sigrid Nygaard från Danmark och så jag från Sverige. Att sitta i en jury är inte vetenskap, det handlar om tycke och smak och om att till sist enas vilka bilder som ska prisas.

Med lite snabb räkning har nog årets stillbildsjury tillsammans runt 80 års erfarenhet av journalistik och nyhetsfotografi vilket Tore saknar i året jury.

När årets lista av nominerade fotografer kom i Norge så slängde sig Tore Kristiansen på VG ut och saknade journalistiskt kompetens hos årets jury, du läser det här. Såklart är han besviken att han inte finns med på listan över de nominerade, men han är också väldigt oförskämd mot juryn.

Men ännu mer mot styrelsen som hittat och satt ihop juryn. Med lite snabb räkning har nog årets stillbildsjury tillsammans runt 80 års erfarenhet av journalistik och nyhetsfotografi vilket Tore saknar i året jury.

Jag kan försäkra om att när jag suttit i en jury när det kommer till Årets Bild har det journalistiska i tanken funnits hela tiden, det är själva grunden till tävlingen.

Ingen tänker utställning eller konsthall som vissa tycks tro. Ofta handlar valen av pristagare inte om att Tore Kristiansens bild är dålig, det är så enkelt att det finns andra bilder som är bättre. Konstigare än så är det inte.

Adrian Nielsen svarar på kritiken här. Bildchefen på Dagens Næringsliv Jan Johannessen håller till viss del med Tore och säger att «juryn framstår som svaga till att bedöma norsk nyhetsfotografi». Det svarar Marte Christensen väldigt fint på i den här artikeln som precis publicerades så jag skriver inget om det, Marte gör det så bra.

Så länge jag kan minnas så har det varit diskussioner om just nyhetsbilderna, eftersom det är själva kärnan av att vara bildjournalist. Oftast diskuteras det som en svag klass.

I Sverige, Norge och Danmark det är inget nytt, men vad är en bra nyhetsbild? Det måste vi nog fråga oss.

Så länge jag kan minnas så har det varit diskussioner om just nyhetsbilderna, eftersom det är själva kärnan av att vara bildjournalist. Oftast diskuteras det som en svag klass.

En bild man fått beröm för internt på den tidning man jobbar har per automatik inte en plats på prispallen i en årlig, nationell tävling.

Då hade jag, liksom många kollegor till mig vunnit många priser.

Juryn, eller för den delen den som betraktar en bild kan och får aldrig prisas för hur jobbigt, eller hur lång tid det tog att ta bilden, utan måste främst se till innehållet, inte att fotografen måste ha frusit, suttit länge och väntat eller något annat dumt.

Den här debatten och kritiken fick mig att skriva ett blogginlägg, det var riktigt länge sedan.

Debatten är viktig och den hade varit lättare om alla kunde se allt inskickat material såklart.

Eller om inte jag själv satt i juryn, nu känner jag att jag inte kan avslöja allt för mycket, i respekt mot både styrelsen inom norska PK som jobbar hårt och ideellt och alla fotografer som tävlar i Årets Bild.